Utdraget jag inte borde ha läst
Jag googlar inte. Jag läser inget alls om min diagnos.
Jag är fast besluten i tanken att det ska gå bra.
Att tumörerna ska bort, sen är det klart!
Inga fler behandlingar. Inget som spritt sig.
Ingen lång återhämtning.
Allt ska bli bra.
För att det bara måste bli det.
Sen en kväll tittar jag på böcker på nån näthandel.
Kanske någon ny bok till barnen till jul?
Börjar läsa ett urdrag ur Kristian Gidlunds bok.
Vill inte läsa, borde inte läsa. Men kan inte sluta.
Läser om diffusa symptom. Om stress.
Om andra som tycker det ska ”kollas upp”.
Välbekant.
Om blödningar. Magsår?
Om en tumör i magsäcken. Som spritt sig.
Om behandligar och mående.
Och vi vet ju alla hur historien slutar.
Helt plötsligt slår den där välbekanta ångesten till.
Inser att jag inom ett par dagar ska till Stockholm med jobbet.
Hur ska jag kunna hantera ensamheten på ett hotellrum?
Hur ska jag kunna fylla tiden med tankar som inte förgör mig?
Det blir med ens svårt att förstå hur jag ska hantera livet.
