Dags att ta farväl...

...måste nog inse att den här bloggen har gjort sitt för mig.
Den var min vän, min terapeut under lång tid.
Och så många fina människor jag fått kontakt med genom den!
Er hoppas jag fortsätta hålla kontakten med på annat håll :-)

Bloggen får finnas kvar - för jag ser ju att det fortfarande är en del
som tittar in och läser, trots min inaktivitet och frånvaro.
Kanske kan den ändå hjälpa någon, var sällskap i natten? Visa att man
aldrig är ensam och framför allt, inge hopp. Om att det blir bättre!

Jag mår bra idag.
Samtalsterapi varannan vecka och ett snällare sätt mot mig själv.
Jag duger och jag räcker till. Som jag är. Good enough!
Inga mediciner.
Familj, vänner, jobb. Och lyckan (ja, lyckan och förmånen)!! att ha fått
uppleva helvetet och kunna se vad himlen är värd! Uppskatta de små tingen.
Ta tillvara på de chanser livet ger. Sluta vara rädd.

Önskar er alla detsamma!

Kramar Jenny
Trackback
RSS 2.0