Den 22 juni 2011 – Dr Anders och intervjun
Dagen började med ett besök hos Dr Anders. Världens bästa!
Han ska gå i pension om ett år och jag har redan ångest pga det.
Hos honom är jag inte bara ett personnummer, en patient i mängden.
Där är jag en unik person, mig själv och framför allt viktig på riktigt!
Vi pratade om mediciner och om sommaren.
Jag ska fortsätta med Lamotrigin och Zoloft tills vidare.
Ta Stesolid och Zopiklon vid behov.
Fast de senare ger ändå ingen effekt, så tar dem sällan.
Sen åkte jag in till jobbet.
Känns så bra att kunna skriva det - att jag har ett jobb.
Ett riktigt jobb, ingen rehab eller praktik längre!
Gjorde en intervju med Region Skånes Hälso- och sjukvårdsminister
och en funktionshindrad kille som hon är mentor åt.
Det var så otroligt inspirerande! Hade kunnat prata med dem hur länge
som helst, (om inte min parkeringstid gått ut).
Blev så glad och fick sån positiv energi av deras berättelser och hur de
utvecklats tillsammans och lärt sig av varann.
Sånt måste det verkligen bli mer av! Mentorskap där vi lär av
varandras olikheter och tar tillvara på all slags kompetens.
Ska bli så kul att skriva ihop den texten nu av mina fjorton sidor
med slarviga anteckningar... Jag menar det verkligen =)
Kanske inte just att tyda mina egna kråkfötter, men att få skapa en
text och försöka förmedla känslan de gav under intervjun.
Jag ÄLSKAR mitt jobb!!
<3 - Tänker på dig
Härligt:). att du valde det du vill göra istället för att gå den tryggare vägen...
Ja, nu i efterhand så känns det så bra att jag vågade chansa på att få nåt inom det område jag har utbildning för - kunde inte vara mer nöjd än med de arbetsuppgifter jag har idag :-D
Kramar till er <3
/ Jenny
