Den 10 juli 2011 – En natt efter femtio sådär...

Tänker ”vad fan är det för fel på mig”?
Kan jag inte bara vara som alla andra?
Fungera som alla andra, vara ”normal”?

Sen tänker jag efter. Och tror faktiskt jag tycker att mitt sätt, min reaktion,

mina känslor är ganska sunda.

Kanske mer ”normala” än andras, än de jag jämför med.

 

Det jag tänker på är det här med relationer och känslor.
Att kunna följa med någon hem för en natt.

Att inte känna något djupare, utan bara vara.

Jag kan inte det. Det fungerar inte för mig.

 

För mig tar det tid. Att bygga upp en känsla. En vänskap.
Ett förtroende. En trygghet.

Först då kan jag bli tillräckligt attraherad av en person för

att vilja följa med hem.

Ovanligt? Ja, kanske det.
I alla fall om man ska tro på vad andra säger.
Men jag tycker nog faktiskt, när jag tänker efter,

att det är ganska sunt. Och helt okej!


Kommentarer
Postat av: Lina

Det låter ju faktiskt som ett helt normalt och sundt tänkande.

2011-07-31 @ 15:30:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0