Direkt ur hjärtat, den 29 januari 2011, när natten tar över
Börjar få lite lätt panik.
Känner hur känslan sprider sig i kroppen.
Vill ut! På nåt sätt verkar kroppen tro att jag ska kunna fly från faran.
Att det blir bättre om jag flyr. Springer. Ut, bort.
Har tagit mina mediciner. Hoppas de hjälper snart!
Annars vet jag inte vad jag ska göra.
Längtar efter en famn att krypa ihop i.
Någon som håller om mig hårt, hårt..
Inga ord. Bara närhet.
Känner mig så otroligt ensam.
Det gör ont när jag andas.
Det gör ont när jag inte andas också.
Det gör ont hela tiden. I hela kroppen.
Men mest känns trycket över bröstet.
Vill skära, vill döva, försvinna bort.
För i kväll, för i natt, eller för alltid.
Så ensam.
Du e aldrig ensam vi e många som tänker på dig och vet precis vad du går igenom! Det kommer bli bättre så kämpa i mot och härda ut denna period!
DU ÄR INTE ENSAM!!!!
Stora kramar Kristian
Jenny, du är inte ensam - vi är många som finns för dig på olika sätt, på olika avstånd! Du vet att det vänder - du kan aldrig komma längre än till botten, sen vänder det... Och allt ser ljusare ut igen... Min magkänsla hade rätt då? Och min oro var inte någon inbillning... Önskar att jag kunde trolla bort din ångest, din smärta och din känsla av ensamhet...Men det enda jag kan göra är att säga att jag finns; aldrig längre bort än ett mail...Många kramar till dig, Jenny <3 <3 <3 Jag skickar tro, hopp och kärlek
Jenny!
Sprang du din väg eller skar du dig?
Vad säger David och Lova?
Vet doktor Anders?
Var det en tillfällig svacka igår natt eller är det så här?
Vågan ta emot det du behöver! Det blir lättare då!
Hoppas att det vänder för dig snart. Själv så börjar jag undra om det inte är dags at byta medecin snart. Mår ungefär som du. Men får hoppas att vi hittar tillbaka snart. Krya på dig.
Mimmi
Tack alla för era gulliga och omtänksamma kommentarer! <3
Just nu är livet ganska tungt. Det svänger mycket - från dag till dag. Precis som det gjorde för ganska exakt ett år sedan. Skillnaden är väl att nu lyckas jag hålla ihop vardagen ändå. Och fungera ganska väl utåt sett.
Hoppas på att våren kommer snart, med sol och ljus. Och att det är vad jag behöver för att må bättre igen.
Många tankar, många kramar och mycket kärlek till er och hopp om att ni mår så bra ni bara kan! Och en extra styrkekram till dig, Mimmi!
/Jenny
