Den 19 augusti 2010 – Dagen efter

Kunde inte sova i natt. Tankarna ville inte sluta snurra.

Och varje gång jag slöt ögonenkunde jag känna hur tåget bromsade. 

Idag på morgonen träffade jag Dr Anders. Sån otrolig tur att jag hade

en tid inbokad hos honom just idag!

 

Jag berättar. Om vad som hände och om allt jag känner.

Tankar och känslor åt alla möjlig håll. Finns det någon mening?

Hur skapar man en mening i något sådant tragiskt. kan man ens göra det?

Du kan identifiera dig med känslan, säger han.

Du vet hur det känns.  
Men det var inte DU. Det var inte DIN ångest. 

Det var inte min ångest. Men den blev min. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0