Den 22 mars 2010 – Psykakuten
Träffar Dr Anders idag. Berättar om känslan.
Den som skrämmer och hotar mig.
Han vill att jag ska öka dosen Lamotrigin.
Och att jag ska lova att ta mig till psykakuten
om jag mår riktigt dåligt.
Jag vet att många ser det som räddningen.
Att kunna vända sig till psyk. Bli mottagen där.
Få stöd och hjälp när allt runt omkring rasar.
Och att man har tur om man får nån hjälp...
Men jag är livrädd för att åka dit.
Jag har sett lokalerna. Gamla, slitna.
Så mycket ångest instängd mellan dessa väggar.
Jag vill inte låsas in. Bara tanken gör mig panikslagen.
Jag har sett människorna som vandrar i dessa korridorer.
Jag kan inte acceptera att jag skulle vara som ”dom”.
Fastän jag vet att jag faktiskt hade behövt vara där ibland.
Dom allra mörkaste dagarna hade det varit bra för mig.
Men jag är rädd för allt okänt. Och för att inte ha kontroll.
Så jag kommer förmodligen aldrig sätta min fot där.
Oavsett hur dåligt jag mår.
