Den 20 februari 2010 – Sömnlösheten
Jag kan inte sova. Och det gör mig galen.
Sekunder som tickar sig fram till minuter.
Minuter som blir till timmar.
Och jag vrider och vänder mig i sängen.
Blir alltmer stressad. Tittar på klockan.
Det är snart morgon. Men det fixar jag.
En natts utebliven sömn klarar jag av.
Det som stressar mig är att jag vet att jag
inte kommer kunna sova imorgon natt heller.
Eller natten efter den.
Då kommer jag vara blek och glåmig i hyn.
Mörk under ögonen. Och hela kroppen gör ont.
Men det bryr sig inte hjärnan det minsta om.
Sen när jag väl blir trött. Och skulle kunna somna,
då värker kroppen fysiskt av utmattning. Det gör
så ont att jag inte kan somna ifrån smärtan.
Den väcker mig konstant. Det blir en orolig sömn.
Sömntabletter är ett alternativ.
Men dom förstör hela morgondagen.
Jag blir trött och seg. Orkar inget.
Kan inte tänka klart. Tung och ofokuserad.
Jag måste hitta en lösning på det här.
Måste få sova normalt.
Utan sömn är jag bortsett från att jag mår dåligt,
även en plåga för omgivningen.
Lättirriterad, arg, otrevlig och saknar helt tålamod
eller förståelse.
06:05.
Jag går upp.
Mjölk och sömntabletter får bli lösningen ändå.
Startar datorn. Skriver i väntan på tröttheten.
