Den 11 mars 2010 – Ensamma igen.

David är bortrest igen.

Tyskland den här gången.

Jag uppskattar att vara ”ensam”.

Och det blir mycket mer gjort också.

 

Lova har varit en ängel hela tiden.

Inget trots för fem öre.

Men hon säger att hon saknar pappa.

 

Han har inte ringt hem.

För min del spelar det ingen roll.

Men Lova blir ledsen och frågar varför

han inte ringer när hon ska sova...

 

Och det gör mig irriterad och lite ledsen.

Att han inte tar sig den tiden för henne.

Det gör mig också mer säker på att jag
inte vill ha det såhär.

Det känns inte bra. "Vi" känns inte bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0