Den 9 januari 2010 – Att inte veta
Vi har haft det ordentligt krisigt hemma nu ett tag.
Jag och David alltså.
Men nu känns det som de flesta vet om det och då
kan jag vara lite mer öppen här med.
(Har jag inte nämnt det, så beror det förmodlgen inte på
brist på förtroende utan bara att det inte funnits tid eller
tillfälle att prata om det).
Jag har i alla fall svårt att se att det finns någon väg tillbaka.
Och nu kretsar mycket kring hur vi ska lösa det praktiskt.
Var vi ska bo? Hur ska vi göra med Lova? Stad? Dagis?
Ska vi göra slut för gott eller testa att vara särbos?
Eller ska vi försöka en sista gång? Ta hjälp utifrån..?
Men vardagen fungerar. Det är bekvämt.
Och så får tiden bara gå. Utan att vi gör något.
Varken flyttar isär eller jobbar på relationen.
Antar att det snart är dags att ta ett beslut.
Jag har bara läst dina ord efter "remiss". Jag måste återkomma hit när jag inte borde sova.
Gud va tråkigt för er. Hoppas av hela mitt hjärta att ni kan hitta tillbaka till varann. kram Anders
Tristessa - Välkommen tillbaka, oavsett om det är natt eller dag =)
Anders - tack för omtanken! Får väl se var vi hamnar tillslut. Kramar tillbaka
Hej
Kan inte låta bli att säga något...vet inget om dig/er men.....var i separatonstankar för länge sen...så sa vi till varandra...om det är så här om ett år så skiter vi i det....det funkade jätte bra...för då kunde vi båda säga hur vi ville ha det....och då jobbade vi på det istället!..
En tanke bara? vi har varit ihop i 19 år nu=)
Kram! Sanna
