Den 7 januari 2010 – Mitt sätt att dö
Jag vill inte drunkna, strypas, förblöda, ta piller,
hoppa framför ett tåg eller från ett tak.
Jag vill inte att det ska göra ont.
Jag vill dö lugnt. Fridfullt. I en mjuk säng.
Till musik jag tycker om.
Då kom jag att tänka på självmordskliniker.
Trodde det skulle vara jättedyrt.
Det visade sig att det kostar 30 000, plus resan dit
och en avgift på 600 kronor.
Inte så farligt, med andra ord.
Fast idag har varit en bra dag.
Inte en endaste millimeter av mig har velat dö.
Men det känns bra att det finns en utväg för någon
som är så feg och rädd för (planerad) smärta som jag.
Det var roligt att läsa det sista, att du inte vill dö för idag är en bra dag.
jag följer din blogg och jag beundrar dig:). Du är stark som vägar berätta om dina känslor.
Ha en bra dag.
Tack Jecca - och det är alltid lika kul att få höra att någon följer bloggen! Kram Jenny
