remiss.blogg.se

För några år sedan skrev jag en krönika med rubriken;

”Allt du bör hinna med innan 30”.

(Den publicerades i Aftonbladets tidning punkt.se).

Då var det bara en fyndig text.

Någonting som var skrivet med glimten i ögat.

Idag förstår jag att det fanns en underton.

 Kanske en omedveten sådan.

 

För helt plötsligt är vi runt 30. Och något händer.

Det börjar storma.

För bara ett år sedan fanns inga problem. Inga stora.

Möjligen lite krusningar på ytan ibland.

 

Folks föräldrar dör eller blir allvarligt sjuka.

Skilsmässor, separationer, funderingar.

Jobb, arbetslöshet, hus, barn, framtid.

Och framför allt ångest, tvivel och oro inför livet.

 

Det måste vara åldern.

Kravet på att bli vuxen nu.

Tidigare har det liksom varit okej att tvivla. Att testa.

Nu är sista chansen.

 

Så du vet väl vad du vill ha ut av livet?

Har du inte redan fixat det så är det dags nu.

Jobbet, partnern, barnen, huset, hunden.

Och allt det andra som man ska vilja ha.

Som ”samhället” tycker man ska ha för att ha lyckats.

 

Det räcker inte med några rätt i livskrysset.

Är du förlovad? Då är frågan när ni ska gifta er...

Är du gift? Då kommer frågan om barn...

Har du ett barn? Då kommer frågan om nästa...

Har du två barn? När ska ni köpa hus då...

Och så vidare.

 

Inte konstigt att folk börjar känna sig stressade,

tvivla, fundera och må dåligt.