remiss.blogg.se

Idag kom vi äntligen iväg till Göteborg och min familj.

Lova har varit sjuk sedan julafton och är fortfarande.
Själv låter jag som..nej, jag låter inte ens, jag kraxar.
Min hals är helt sönderhostad.

Jag är alltid så lycklig när jag får åka hem.

Det känns lite som en förälskelse.

Jag känner glittret i ögonen och kommer på mig

själv med att le sådär fånigt flera gånger under

den tre timmar långa resan.

Gör ett stopp och säger hej till en vän.

Gör ett stopp till och fikar.

Jag kör nästan hela vägen. Då får jag lyssna på musik.

När David kör vill han ha det tyst.

Kan jag inte sova då så känns resan som en evighet.

En tyst evighet.

Oavsett så är det skönt att vara framme.

Att komma hem.