Den 13 januari 2010 – Mitt liv, min kropp, mitt beslut.

Besök tillsammans med David hos Emmy och Margareta idag.

Emmy är ju som bekant min psykolog och Margareta är

sjuksköterska och arbetar på samma ställe.

Vi går dit tillsammans ungefär en gång varannan månad.

 

Jag orkade inte låtsas idag. Jag brukar göra det.

Jag säger och beter mig oftast som jag förväntas göra.

Men jag är så trött på att spela teater.

Jag har gjort det så länge nu. Lekt lycklig familj utåt.

 

Jag har gett upp. Så känns det. Jag orkar inte mer.

För jag har försökt. Jag har bett om hjälp. Många gånger.

Jag har varit tålmodig. Testat olika mediciner.

Fått biverkningar. Vissa värre än andra.

Jag har pratat, pratat, pratat...

 

Men det blir inte bättre. Det hjälper inte.

Ibalnd tror jag det. Ibland infinner sig lugnet ett tag.

Men sen är jag tillbaka här igen. Igen, igen, igen.

Det här är mitt liv. Såhär är mitt liv.

 

När jag äntligen säger vad jag känner,

berättar vem jag är, stirrar alla tre på mig.

Du måste in på psyk. Åk in till psykakuten.

Låta dom lägga in dig. Nu.

 

Aldrig.

Jag ler.

Nästan skrattar.

Aldrig.

 

Inte en chans att jag låter er låsa in mig.

Ni tror att ni förstår. Vill få det att låta så.

Men ni når mig inte. Och ni har inte en aning.

Inte en jävla aning om vad jag känner, hur jag

resonerar eller hur ni ska få mig att lyssna.

 

Det här är inte du.

Jo, det här är jag.

Det är det här som är jag.

Fattar ni inte ens det???


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0