remiss.blogg.se

Jag har haft mycket att göra på sistone. För mycket tror jag.

I onsdags ringde som sagt Lommabladet.

 

Ensam på redaktionen. Massor med grejer som skulle skrivas.

Två intensiva dagar. Knappt någon sömn.

Önskar jag kunde säga nej.

 

Efter middagen tar jag ett bad. Ett jättevarmt. Huden blir alldeles röd.

Och jag blir tung och dåsig. Sätter mig upp. Lutar huvudet mot kakelväggen.

Sen tar jag lite smärtstillande mediciner. Dom jag inte borde ta.

I alla fall inte när jag inte har ont någonstans...

 

Kroppen blir tung. Och det är så skönt att känna hur stressen rinner av mig.

Men istället kommer känslorna. Ledsenheten och längtan efter närhet.

Med ens blir allting jobbigt igen. David sover och jag vill inte störa.

 

Klockan blir två, den blir tre och så närmar den sig fyra.

Jag trycker in naglarna så hårt i låret att det blöder. Det känns skönt.

Behöver skriva lite. Startar datorn och väntar otåligt.

 

Fan, fan, fan!!! Vad är det här?

Jag ska inte känna såhär nu! Jag mådde bra. Jag mådde ju faktiskt bra.

Och nu sitter jag här och känner den där jävliga känslan av att vilja ge upp.

Gå ut i natten och aldrig mer komma tillbaka.

 

Det här får inte hända nu. Det FÅR inte hända nu!!

Det är nog bara trötthet. Det måste vara så.

 

Tar en kniv och låter den röra lätt vid huden. Trycker lite hårdare.

En droppe blod. Det känns så bra.

 

Nej, jag vill inte dö. Bara blöda lite. Lindra. Hantera.

Nu kommer jag nog kunna sova i alla fall.  

---

Hjälp mig gärna med min insamling till hemlösa i Lund & Malmö!
Kontakta mig på [email protected] eller leta upp gruppen
"Bidrag till en God Jul" på Facebook.

Tack & kram / Jenny