Den 11 april 2010 – Taggar
Sitter uppe i natten. Kan som vanligt inte sova.
Länge har det varit okej ändå.
Lite mer sömn hade inte skadat, men jag har mått
bra om dagarna trots trötthet.
I natt är jag bara ledsen.
Och väldigt, väldigt ensam.
Jag önskar det fanns någon jag kunde ringa.
Någon som fanns där trots att klockan är 03:25.
Jag vet inte om detta är ett riktigt fall eller om jag
kommer kliva upp ur sängen imorgon och må bra igen.
Jag vet vad det är som gör ont i mig. I alla fall till viss del.
Flera små saker som satt sig som taggar i hjärtat den
senaste tiden. Och nu är det så många att det blöder rejält.
Trots att varje tagg i sig egentligen inte är så stor.
Varför jag?
Varför inte jag?
Åh vad jag kände att jag bara ville krama om dig nu. Hoppas verkligen att det känns bättre idag än vad det gjorde den där natten.
Jag har varit lite frånvarande ett tag. Blev faktiskt så dålig att jag inte litade på mig själv utan lade in mig på psyket. Där fick jag anafranildropp och började med en medicin som heter egenyl. Får se hur den ska arbeta inom mig. Men efter bara några dagar med dropp kände jag mig genast bättre. Valde dock att stanna där några dagar extra så att jag inte stressade mig ut i världen igen.
Just nu känner mig helt okej och får sova bra och så där. Jag hoppas det håller i sig men, det vet man ju hur fort det kan rasa igen.
Tänker på dig ofta!
Många kramar Erika
Fy vad jobbigt, men så bra att du kunde vända till till psyk och faktiskt få vara där ett tag!
Jag vet inte om jag någonsin skulle våga vända mig dit. Tycker inte alls om det som är okänt... Så nu ska jag få gå dit på dagtid och bekanta mig med miljön för att våga ta mig dit om jag skulle behöva (förhoppningsvid inte)!
Skönt att du mår bättre för tillfället. Sömn gör så otroligt stor skillnad! Men känner igen det där med att man aldrig riktigt vågar lita på att få må bra, man vet att det där "fallet" kan komma när som...
Hoppas det är en riktigt lång bra period du har framför dig nu!
Många kramar Jenny
