Den 30 september 2009 – Ännu mer om vänskap & relationer

För att fortsätta funderingarna på det där med vänner ännu ett inlägg...

Jag känner mig ofta väldigt ensam. Att dom som jag anser vara mina

vänner har andra bättre vänner som dom hellre umgås med.

Klart dom har fler vänner, det är inte så jag menar – men jag känner mig

ofta bortvald.

Jag har fått ibland fått höra att det beror på att jag anstränger mig

för mycket. Att det kan tolkas som att jag försöker få ett övertag,

visa att jag är bättre än den andra personen...

 

Jag har funderat mycket på det. Om det ligger något i det.

Men det är inte så.

Jag har aldrig för avsikt att förminska någon.

Och jag känner faktiskt inte heller att jag ”anstränger” mig.

Jag gör sånt som känns rätt och naturligt för mig att göra.

Och jag vill faktiskt inte ändra på det.

 

Mina avsiker är ju goda, så varför ska jag sluta vara den jag är

för att en del tolkar det fel?

Ska jag sluta vara snäll, erbjuda min hjälp eller stöd,

eller vad det nu kan handla om av rädsla för att någon ska misstolka det?

Skitdumt ju!

 

T ex så ÄLSKAR jag att köpa små onödiga saker.

Och det är ännu roligare att få ge bort sakerna sen!

Det är lite pinsamt, men jag har faktiskt en hel garderob full

till bristningsgränsen med presenter. Och kort. Och presentpapper.

Och snören & dyl.

 

Jag försöker uppmärksamma vad människorna runt omkring mig

tycker om. Vilken sorts godis, en speciell författare eller artist etc.

Och varför ska man bara ge presenter vid födelsedagar eller till jul?

Det finns minst tusen andra lika bra anledningar!

 

Jag tycker det är kul!

Jag förväntar mig ingenting tillbaka.

Jag hoppas bara att jag prickat rätt och att personen i fråga blir glad.

Så enkelt är det.

Punkt.


(Och nu är jag klar med ämnet för den här gången)!


Kommentarer
Postat av: Therese

Jen..Tack för att du delar med dig..för att jag får läsa...Man famlar i mörkret,det är så ensamt..så ofta..

jag lever i ett äktenskap..33 år..har en 4 årig son..Borderline och ätstörningar sedan 10 årsålder..

Har precis startat en ny behandling ..DBT..jag hoppas,jag tror..jag vill..att det ska gå den här gången..det måste...

Jag har aldrig träffat någon i min situation eller ens pratat med någon tidigare..Men nu känns det så skönt att få läsa din blogg..för ingen förstår mer än de som har det likadant...

Stor Kram/Therese

2009-10-28 @ 19:32:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0