Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Oj, det här har jag ju glömt att berätta!
En dag i mitten av februari går jag in på nätet för att beställa böcker till Lova.
Och plötsligt bara finns den där framför mig på skärmen.
Titeln fångar mig. "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"
Boken handlar om att leva med diagnosen bipolär typ II.
Hur skulle jag inte kunna köpa den. Boken talar ju direkt till mig.
Och det är en fantastisk bok. Bra, välskriven, intressant.
Ändå tog det mig ett tag att läsa de drygt 200 sidorna.
Det var så jobbigt. Så tungt.
Jag läste, kände igen mig och grät.
Tog en paus.
Ibland bara några minuter för att torka tårarna.
Ibland en dag eller två, för att smälta det jag läst.
Lite extra känsla fick jag nog för att handlingen utspelar
sig här i min närhet. I Lund, Malmö och i Burlöv.
Fast till största del var det känslorna som fångade mig.
Känslor nedskrivna till hela kapitel.
Meningar med så mycket betydelse.
Och så alla dessa ord.
Ord som kunde ha varit mina egna.
Köp den (eller låna) och läs den!
Hennes värld är min...
Ja den boken är bra!!
Sen finns det en som heter "skuld, skam och rakblad".. den känns som om den är skriven direkt till mig som mamma..
Har en dotter som har ett tungt psykiskt förflutet och nutid.. med ett gediget självskadebeteende och suicidal benägenhet.. hon har diagnos AS och ADHD.. och ska få ny utredning igen och kommer förmodligen få någon form av biopolär didagnos..
Varm kram till dig
