10 - 13 april 2009 – Påsk & drömmen om ett jobb
Vi inledde påsken med att på skärtorsdagen bjuda in närmsta grannen Pernilla
och hennes 2-åriga dotter Filippa på påskmiddag.
Som alltid stressade jag med att fixa allt möjligt onödigt.
Att sy gardiner till exempel...
Men det blev jättetrevligt och efter en del prat om jobb lovade Pernilla
att prata med en bekant på svt om jobbmöjligheter där för mig.
Jag vågar inte hoppas för mycket, men just nu känns det som alla halmstrån
är värda att rycka i.
Det hade varit så underbart att få känna sig behövd någonstans.
Att faktiskt fylla en funktion någonstans (annat än som mamma).
För att inte tala om att kunna bidra ekonomiskt här hemma!
Förutom att det tär på mig som person, att jag känner mig överflödig i samhället
och att både mitt självförtroende och min självkänsla sjunker,
så hade det varit bra för hur jag mår i övrigt också.
Rutinerna som följer med ett arbete. Det sociala.
Att få träffa andra vuxna människor att umgås med om dagarna.
Det hade inte varit helt fel. Men nog om det.
Under påsken hann vi även med att bjuda in ett gäng föräldrar och barn
från sajten familjeliv på glassfika. Det var jättemysigt (och SÅ enkelt)!!
Bara att köpa hem lite strössel, sås och maränger.
Skiva upp några bananer och ställa fram glassen lagom till gästerna kom!
Ja, det var jättemysigt och lyxigt! Tack för att jag fick komma, även utan barn ;) Känner så väl igen känslorna du beskriver om att inte ha jobb. Jag är också där nu :/
Kram Susi
Glassfikan var det allra bästa på hela påsken!!!
Förstår dig precis ang att identiteten behöver ett jobb. Förstod inte hur mycket jag saknat och behövt det förrän jag började igen....
