remiss.blogg.se

Vi stannar bara i Göteborg en natt innan vi beger oss ner till Lund igen.
Till kvällen är det nämligen dags för vinprovning.
(Vi är ett lagom stort sällskap på 10 stycken som ses hemma hos varann,
äter middag och provar vin med jämna mellanrum).

Det blir en relativt lugn kväll.
En del vin såklart, vad vore det för provning annars?  :-p
Redan runt 23 traskar jag hemåt med Lova.
Hon sover hela vägen.
Väl hemma är det bara att klä av och lägga henne.
Sen somnar jag på soffan i väntan på David....

När han dyker upp runt ett går vi båda och lägger oss i sovrummet.
Efter ett par timmar vaknar jag och är törstig.
Går upp, öppnar kylskåpsdörren och känner mig lite yr.
Hör något i hallen.
- David, frågar jag?
- Mm, svarar han. Ska bara kissa.

Sen börjar allt snurra. Jag ropar på David.
Mina armar domnar bort. Benen börjar skaka.
Jag får ingen luft!! Kallsvettas och mår illa.
Allt skiftar färg. Hela rummet blir gult.

Det sticker i hela kroppen. Bränner.
Har aldrig varit med om något liknande.
Ingenting i närheten så obehagligt.

Sen viker sig benen.
David hinner ta emot mig så fallet blir inte så hårt.
Det känns lite bättre att ligga ner.

Måste vara blodsockret tänker jag och ber David om söt dricka.
Tar några klunkar cola med hjälp av ett sugrör.
Sen ber jag David leta fram blodsockermätaren.
7,7 mmol = ett helt perfekt värde. Konstigt...

Av någon anledning känner jag efter min puls.
Den är alltid hög när sockret är lågt. Även i vanliga fall har
jag ganska hög puls (aldrig under 90).

Nu kan jag knappt hitta den. Den är svag och extremt långsam.
Knappt 40 slag i minuten.
När jag känner mig bättre tar jag den igen, nu ligger den
på 70. Bra puls, men fortfarande låg för att vara min.

Efter ytterligare en stund på golvet vågar jag resa mig och
gå in till sängen. Somnar ganska snart om.
När jag vaknar på morgonen mår jag bra. Men är fortfarande rädd.

Vad var det som hände egentligen???