Den 10 december 2009 – Och så var vi tre igen...
Natten till idag var okej. Fem timmar i alla fall.
Och nu under kvällen har vi hämtat David vid tåget.
Har visserligen haft besök större delen av tiden som han
har varit borta, men det har ändå gett mig tid att fundera
och känna efter.
Jag borde nog bo och vara själv.
Ta hand om Lova, vardagen och mig.
Jag mår så mycket bättre när jag har kontroll
över vad som sker och när jag får lite fasta rutiner.
Känslan av att jag klarar mig själv, att jag inte behöver
bli omhändertagen är så skön och motar bort en massa
ångest.
Jag vill inte känna mig som en belastning, som någon
som ständigt behöver hjälp och uppbackning i allt jag
gör.
För när jag måste så kan jag uppbåda kraften.
Jag KAN!
Ja vist kan du.
Kram anna
Tänkte bara säga GOD JUL Å GOTT NYTT ÅR hoppas på en härlig tid med familjen!!
Kram// Kristian
Du kan. Kanske är det så att osäkerheten som det alltid blir när man har med andra människor att göra kan rubba dig. Vad säger behandlarna? Är "klara själv" en väg ut eller en flyktväg? För visst är det jobbigare att vara två ibland, eller ganska ofta, men ibland också lättare. Man slipper att just klara allt själv. Är det rutinerna och det bestämda som måste komma på plats?
Tänker på dig, kram