13-14 februari 2009 - Det är en kall, mörk värld där ute.
Jag tar Citodon och jag tar sömntabletter. Det är vad jag har att tillgå.
Men det hjälper inte. Inte tillräckligt i alla fall.
Hela världen, hela livet är nattsvart. Jag är trött på allt.
Mest av allt på att det här aldrig tycks ta slut. Ska livet verkligen vara såhär?
Ska man må såhär? Hur i helvete står i så fall alla andra ut???
Det är ett sånt tryck i bröstet.
Det känns som om jag ska sprängas i tusentals bitar.
Det gör så ont!!
Det må vara själviskt, men jag kan inte tänka på någon annan just nu.
Bara på mig själv och min önskan att få dö.
Få försvinna från den här ångesten och smärtan.
Det är vid sådana här tillfällen jag vill ta till mina knivar, mina mediciner
eller vad som helst som hjälper.
Hej!
Det är inte lätt att leva.
Jag har själv jobbigt just nu.
Har haft det ett tag.
Jag har också varit trött på så mycket.
Jag har svårt att hitta ord.
Men det finns en som vill ge ljus i ditt inre.
Jesus Kristus.
Han älskar dig gränslöst mycket.
Han vill hjälpa dig.
